sueellen

jag är ju inte direkt känd för att vara någon klängranka. jag är fysiskt ganska hämmad, både gällande vänner och pojkvän. sitter liksom inte och pillar vänner i håret, på armen, masserar. och hänger och klänger inte på pojkvännen. men nu, jag ligger ju hemma själv hela dagarna, så när M kommer innanför dörren så skriver jag: "hello loved one" eller nåt annat kackigt. sen vill jag vara nära, gosa, vill han ska lägga arm runt, pyssla, mysa, snuffsa och sånt där. M brukar ju vara den "näriga" av oss två men nu förstår jag att:

* när han går hemifrån, är jag här (jag brukar ha gått när han går till jobbet i normala fall)
* när han kommer hem, är jag här (jag brukar träffa vänner eller hitta på något då och då efter jobbet)
* sent på kvällarna är jag vaken, och är här (jag brukar gå och lägga mig 21-22.30)
osv. osv.

detta betyder M inte har någon ensamtid överhuvudtaget.

tror detta är anledningen till att han blev överförjust i när jag gasade över till mamma förra lördagen för att kolla Melodifestivalen. hans tur att gosa ner sig i soffan och fluffa godis, spela dataspel, gå i jogging, slippa passa upp på sin pregnosourious (hämta vatten, värma vetekudde, få ner mig i badet och få upp mig ur badet, vilket inte är helt lätt, hämta äpple, sätta på film osv)

nu är det bara 2 och 45 minuter till min M kommer hem. åååh så mysigt haha!

eftersom jag tröttnat på att vänta så går jag omkring och låtsas jag inte är gravid längre. jag låtsas nästan det inte ska komma någon bebis alls.

omger mig med positiva tankar, skrattar och myser med M, kollar teve-serier, badar, lagar mat. njuter av tiden att vara bara jag (och M).

imorse bakade jag scones som jag åt varma framför teven, med ost och marmelad. mmm.
har plockat in i diskmaskinen (hör och häpna vi har faktiskt skaffat en) bäddat, brukar försöka laga mat men idag är det M som står för maten, kycklingwok. så nu är det bara duschen som återstår av mina dagliga sysslor, sen blir det mys i soffan framför teven.

på Hedda-Pennan.
var hos BM idag och hon sa jag var totalstängd, tvärstängd.
ingen bebis på gång alltså.
gjorde nytt tillväxtultraljud och de hade räknat med att Pennan skulle väga 4600 g idag, men tack och lov vägde hon ca 4100 g.
så nu är det bara till att vänta.
11 mars blir jag igångsatt om inget händer, vilket borde betyda jag senast har min lilla (stora) bebis ca 13 mars.

känns helt okej konstigt nog.
tar en dag i taget.


Pennan väntar också, hon får knappt plats i magen längre

ja men då tar väl jag en taxi till barnmorskan (klarar ju inte ens av att gå nu för tiden).
usch är nervös.
vet ju inte vad som ska hända.
vad jag har att vänta mig.

är inte helt lätt.

smidig som en skalbagge på rygg.
bara att vända sig från ena sidan till andra är som att gå på gympass och man tänker varje gång att "nä jag kommer inte att få till det här" och när man väl gör det så gör det så jävla ont, i både det här gamla revbenet som tar livet av mig och i min "punani" där huvudet ligger långt långt ner. så ligger man där med kudde fram, bak, uppbullad under huvudet, samt vetekudden som är skållhet (hoppas verkligen inte Hedda har tredje gradens brännskador på lilla rumpan när hon kommer ut) tryckt mot höger revben. så blir man törstig och måste dricka lite. sen börjar Mrs Bångels, benen sprätter, hit och dit och man måste röra på sig hela tiden. det är ungefär här M precis lyckats somna, men såklart vaknar av att jag sprätter runt. och lyckas jag mot förmodan somna så börjar jag snarka som en hel armé och M blir nästan gråtfärdig. oftast har jag inte turen att somna utan får kravla mig ut på soffan och glutta teve och dricka yoghurt eller nåt i ett par timmar innan jag till slut utmattad somnar på soffan.

för mig är nästan allt äventyr nu för tiden eftersom jag numer knappt gör annat än att ligga i sängen/soffan. bara att diska dagens disk, bädda sängen, duscha är rena aktiviteterna.

idag trotsade jag mina smärtor och vi gasade iväg i det vackra vädret. först till Babyproffsen där man fick hämta en gratis box med blöjhink, prover, tidningar och erbjudanden. sen vidare till M´s vän Martin för att lämna igen verktyg sedan ombyggnationen av köket. vidare till Rusta och köpte två små vita byråer som jag tänk vi ska ha som vägghängda sängbord. så åt vi en pizza (eller jag åt 1/4-del för Hedda-Pennan tar upp resten av magen) ute i Kungens Kurva. nu om en timme ska jag ta bilen och åka hem till mamma och mysa framför Melodifestivalen.

länge sen jag var med om en hel dag fylld av äventyr. det känns bra. har känt mig ganska positiv hela veckan faktiskt. kanske för att man börjar se slutet.

i veckan pratade jag med en väninna i telefon, Jessica. hon fick en liten pojke i augusti, Tilian. det var ett väldigt fint samtal. ett samtal jag kände jag behövde. hon berättade om sin förlossning på ett så fint och vackert sätt, det fanns liksom inget som var "fy fan" eller "stackars dig" eller "det var inget vidare" hon bara berättade så naturligt, och överdrev varken åt det ena eller det andra hållet. det gjorde mig lugnare och det lät som en så fin upplevelse. härligt när små saker kan betyda så mycket för en.

jag var hos barnmorskan i tisdags och så här ser planen ut:
om ingen bebbe behagar dyka upp så ska jag tillbaka på dagen då det är tänkt Bebis-Pennan ska komma, 24 februari, alltså på torsdag. då ska det kollas hur pass "mogen" jag är, och om jag är öpppen något. det ska göras en hinnsvepning och diskuteras huruvida jag ska bli igångsatt eller om vi ska tänka kejsarsnitt. detta måste bero på att bebisen beräknas vara stor, annars brukar de ju vänta två veckor. men vi får se hur det tänks och resoneras på torsdag. jag tar en dag i taget, och hoppas Pennan ska behaga komma helt av sig själv nu innan torsdag för jag vill INTE under några omständigheter göra kejsarsnitt, kan inte tänka mig något läskigare. och jag vill heller INTE bli igångsatt så jag hoppas hoppas det startar av sig självt.

bästa som går just nu faktiskt...

titta vilket fantastiskt fint armband från Alexander McQueen, finns i tre färger, dessa två var mina favoriter. tror det svarta är mest lättmatchat.

jag har nog armbandsförut egentligen men jag är helsåld på armband. samma med lipgloss men där har jag DEFINITIVT förbud, tror jag räknade till 32 lipgloss eller nåt, och det är svårt att hinna använda alla. men armband blir ju liksom aldrig gamla och äckliga. så med andra ord kan man inte få för många, tsss.

idag har jag så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen.
först det gamla vanliga, smärtan under vänster bröst, vid revbenet, men också en ny smärta i magen.
förvärkar, sammandragningar, magont? ja vad vet jag... bara att det gör ont som fan. det tynger och trycker, som
bebisen nästan ska trilla ut. haha tänk på alla som blir gravida igen och igen och igen. jag fattar det verkligen inte.

har bäddat ner mig i soffan som alla andra dagar, har amningskudden som stöd för magen, tagit två alvedon och konstaterar att idag kommer jag inte palla laga någon mat.

två veckor kvar idag till beräknad förlossning.
snälla gode gud låt mig inte gå över tiden, pallar inte föda bebis på 5 kg +

helt plötsligt har förlossningsrädslan accelererat, ibland kommer det över mig att fan det här kommer inte jag fixa, varken genom muffen eller via kejsarsnitt. sen när jag tagit ett djupt andetag känner jag att jo fan det här kommer gå. mycket tankar och känslor nu.

jag och mamma hade bestämt hon inte skulle komma och hälsam på mig nu i dagarna eftersom det går kräksjuka på på hennes avdelning där hon jobbar. men jag är sååå uttråkad att jag ringde och bad henne komma i alla fall, så det blir handtvätt och inget dela glas eller flåsande på varandra.

så härligt att mamma bor här nu, att hon bara kan svischa över med bilen (ja eller t-bana också för den delen) eller att jag kan åka till henne, ja i alla fall snart när jag börjar kunna röra mig igen.
och tänk att varje dag pratar vi minst en timme i telefonen, och hon tröttnar aldrig på mitt tjat om rädslor, krämpor, tankar kring graviditet och förlossning. hon lyssnar snällt, ger råd och stöttar och peppar. och hon längtar SÅ efter Hedda-Pennan nu. ja vi andra också = )

mammor är bra!

nästan fastvuxen i soffan.
försöker göra nåt litet ryck varje dag, diska, bädda sängen, laga mat om jag pallar, sen blir det ner i soffan igen. tur man inte ligger på sjukhus, fy för bövelen så trist. men jag kan ju säga jag verkligen förstår gamla människor nu, ja de som är skröppliga i kroppen. man är pigg i huvudet och vill göra en massa men kroppen hänger inte med, så frustrerande och uttråkande.

så ligger jag här i soffan (som börjat forma sig efter min barbamammakropp) och läser, kollar teve eller surfar runt på datorn.

en bra sak med att vara hemma är att man kan göra såna där saker som man aldrig har tid med annars, kolla upp vad man har för försäkring och jämföra med andra (fick ner vår försäkring till halva prisen och då fick vi ändå bättre villkor) ta emot leveranser och hantverkare, vi beställde kyl/frys och diskmaskin igår, man kan researcha och kolla upp saker helt enkelt, perfekt = )

nu börjar det bli riktigt spännande, 17 dagar kvar, om bebben behagar komma ut och inte vill gona vidare i magen och bli ännu STÖRRE. "Snälla gode Gud inte över 5 kg, snälla!"

har också blivit lite nervös inför förlossningen, känns så jävla stort. men jag ältar och diskuterar med väninnor och mamma som fött barn, och jag fattar ju att jo men visst här kommer fungera för mig också.

Igår stack Madde till Thailand, hon ringde i lördags och peppade på mig lite och gav stöttande ord, så avslutade hon med en utländsk väninnas ord som hon fick innan hon själv födde Hampus..."dyy kommer klara dett".

Snart ses vi Hedda-Pennan

asså nu har jag inte sett Cornelisfilmen, men såg Hans-Erik Dyvik Husby sjunga en Cornelislåt på morgonprogrammet på TV 4. okej han är lik, men rösten, nej nej nej. tycker inte alls han gör Cornelis rättvisa. hade det inte varit bättre om någon annan sjöng sångerna då? ja eller det kanske inte funkat heller. blev bara så besviken när han öppnade munnen och trodde han skulle ha samma krut, krydda, djup som Cornelis hade, så kom det mer som en ljus osäker stämma.

igår var jag hos barnmorskan, hon mätte SF-kurvan, vilket är kurvan som säger hur mycket magen växt, från blygdben till översta toppen på livmodern i magen. jag är i vecka 37 går in i vecka 38 imorgon och måttet var 36. med detta och vad doktorn sa i måndags så frågade hon om jag ville göra ett tillväxtultraljud och det kände jag kanske var på sin plats eftersom doktorn trodde på stor bebis. kanske är skönt att vara beredd.
så jag gjorde ultraljudet och ja, det verkade vara en stor en.
enligt "normaliteten" skulle den vägt ca 2900 g och min bebis vägde redan nu ca 3600 g. haha eftersom jag har tre veckor kvar sa barnmorskan den skulle gå upp ca 1 kg till. wiiiie 4600 g. STOR BEBIS! ajajaj.

nu försöker jag och M att inte hetsa upp oss utan vara lika lugna som förut. ja ja stor bebis, har hört de ska vara mindre gnälliga, vi kanske ska packa om BB-väskan med tanke på de små babykläderna och lägga i storleken större.

vidare så förstår jag nu varför jag har så förbannat ont i revbenen, när det ligger en sån heffaklump och trycker ut. igår var jag tvungen att ringa förlossningen för att be om råd "jag dör, jag klarar inte det här, revbenen kommer gå av, vad ska jag göra?

tja typ inget, ligga på ett skönt sätt, ta alvedon, använda vetekudden.

härda ut, snart kommer Hedda-Pennan, stor eller inte!