sueellen

jag är ju inte direkt känd för att vara någon klängranka. jag är fysiskt ganska hämmad, både gällande vänner och pojkvän. sitter liksom inte och pillar vänner i håret, på armen, masserar. och hänger och klänger inte på pojkvännen. men nu, jag ligger ju hemma själv hela dagarna, så när M kommer innanför dörren så skriver jag: "hello loved one" eller nåt annat kackigt. sen vill jag vara nära, gosa, vill han ska lägga arm runt, pyssla, mysa, snuffsa och sånt där. M brukar ju vara den "näriga" av oss två men nu förstår jag att:

* när han går hemifrån, är jag här (jag brukar ha gått när han går till jobbet i normala fall)
* när han kommer hem, är jag här (jag brukar träffa vänner eller hitta på något då och då efter jobbet)
* sent på kvällarna är jag vaken, och är här (jag brukar gå och lägga mig 21-22.30)
osv. osv.

detta betyder M inte har någon ensamtid överhuvudtaget.

tror detta är anledningen till att han blev överförjust i när jag gasade över till mamma förra lördagen för att kolla Melodifestivalen. hans tur att gosa ner sig i soffan och fluffa godis, spela dataspel, gå i jogging, slippa passa upp på sin pregnosourious (hämta vatten, värma vetekudde, få ner mig i badet och få upp mig ur badet, vilket inte är helt lätt, hämta äpple, sätta på film osv)

nu är det bara 2 och 45 minuter till min M kommer hem. åååh så mysigt haha!