sueellen

är inte helt lätt.

smidig som en skalbagge på rygg.
bara att vända sig från ena sidan till andra är som att gå på gympass och man tänker varje gång att "nä jag kommer inte att få till det här" och när man väl gör det så gör det så jävla ont, i både det här gamla revbenet som tar livet av mig och i min "punani" där huvudet ligger långt långt ner. så ligger man där med kudde fram, bak, uppbullad under huvudet, samt vetekudden som är skållhet (hoppas verkligen inte Hedda har tredje gradens brännskador på lilla rumpan när hon kommer ut) tryckt mot höger revben. så blir man törstig och måste dricka lite. sen börjar Mrs Bångels, benen sprätter, hit och dit och man måste röra på sig hela tiden. det är ungefär här M precis lyckats somna, men såklart vaknar av att jag sprätter runt. och lyckas jag mot förmodan somna så börjar jag snarka som en hel armé och M blir nästan gråtfärdig. oftast har jag inte turen att somna utan får kravla mig ut på soffan och glutta teve och dricka yoghurt eller nåt i ett par timmar innan jag till slut utmattad somnar på soffan.