äventyrlig dag
för mig är nästan allt äventyr nu för tiden eftersom jag numer knappt gör annat än att ligga i sängen/soffan. bara att diska dagens disk, bädda sängen, duscha är rena aktiviteterna.
idag trotsade jag mina smärtor och vi gasade iväg i det vackra vädret. först till Babyproffsen där man fick hämta en gratis box med blöjhink, prover, tidningar och erbjudanden. sen vidare till M´s vän Martin för att lämna igen verktyg sedan ombyggnationen av köket. vidare till Rusta och köpte två små vita byråer som jag tänk vi ska ha som vägghängda sängbord. så åt vi en pizza (eller jag åt 1/4-del för Hedda-Pennan tar upp resten av magen) ute i Kungens Kurva. nu om en timme ska jag ta bilen och åka hem till mamma och mysa framför Melodifestivalen.
länge sen jag var med om en hel dag fylld av äventyr. det känns bra. har känt mig ganska positiv hela veckan faktiskt. kanske för att man börjar se slutet.
i veckan pratade jag med en väninna i telefon, Jessica. hon fick en liten pojke i augusti, Tilian. det var ett väldigt fint samtal. ett samtal jag kände jag behövde. hon berättade om sin förlossning på ett så fint och vackert sätt, det fanns liksom inget som var "fy fan" eller "stackars dig" eller "det var inget vidare" hon bara berättade så naturligt, och överdrev varken åt det ena eller det andra hållet. det gjorde mig lugnare och det lät som en så fin upplevelse. härligt när små saker kan betyda så mycket för en.
idag trotsade jag mina smärtor och vi gasade iväg i det vackra vädret. först till Babyproffsen där man fick hämta en gratis box med blöjhink, prover, tidningar och erbjudanden. sen vidare till M´s vän Martin för att lämna igen verktyg sedan ombyggnationen av köket. vidare till Rusta och köpte två små vita byråer som jag tänk vi ska ha som vägghängda sängbord. så åt vi en pizza (eller jag åt 1/4-del för Hedda-Pennan tar upp resten av magen) ute i Kungens Kurva. nu om en timme ska jag ta bilen och åka hem till mamma och mysa framför Melodifestivalen.
länge sen jag var med om en hel dag fylld av äventyr. det känns bra. har känt mig ganska positiv hela veckan faktiskt. kanske för att man börjar se slutet.
i veckan pratade jag med en väninna i telefon, Jessica. hon fick en liten pojke i augusti, Tilian. det var ett väldigt fint samtal. ett samtal jag kände jag behövde. hon berättade om sin förlossning på ett så fint och vackert sätt, det fanns liksom inget som var "fy fan" eller "stackars dig" eller "det var inget vidare" hon bara berättade så naturligt, och överdrev varken åt det ena eller det andra hållet. det gjorde mig lugnare och det lät som en så fin upplevelse. härligt när små saker kan betyda så mycket för en.
Kommentarer
Trackback