föralltid i mitt hjärta

har liksom inte riktigt vågat skriva,
för då måste jag nämna det som gör så där ont.

att jag varit tvungen att ta farväl av min bästa bästa Bäverkung, Frodo, Frotte, Froppe, Froo, Grodan...
när jag hämtade honom hos tjejerna han bodde hos sista halvåret (eftersom M är allergisk) så var han sig inte alls lik. han hade magrat av något enormt, han vinglade, hade inte fokus, blivit gammal.

så jag tog det värsta beslutet i livet. att ta farväl. jag lät honom få sin sista tid hos Moschi (min mamma) där han trivs som bäst, strosa i höggräset, fånga möss, ligga på farstutrappen. där fick jag och min finaste vän en vecka tillsammans, sen tog jag farväl.
i min famn, jag grät hjärtat ur mig, snoret hängde, tårarna sprutade, mamma tröstade, jag kramade, höll om, sa jag älskade honom. så fick han somna in, hos mig, sin MAMA.

som jag saknar honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback