3/6 Söndagshelvete
20.45
Jaha så var den en sånhäringa rutten söndag igen.
Jag fullkomligt hatar söndagar.
Folk muttrar om bakisångest, och ja jag är benägen att hålla med.
Men i mitt fall så behöver jag inte ens vara bakis för att ha ångest på söndagar.
Som idag, suttit på balkongen med M, kollat telly med M, gått prommis med M, sovit på soffan med M.
Sen säger han hej då, vilket känns okej, och jag tänker åh va mys jag ska ha det med Bäverkungen (katten). Men så går det några minuter och jag känner mig ensammast i världen.
Tänker panikartat ringa runt till vännerna och föreslå öl trots jobbdag imorgon, tänker hysteriskt ringa runt och fråga om någon vill komma över. Sen föreslår Lou att komma över med en topp hon lånat av mig för hundra och åter hundra år sedan. Och jag säger:
- Inte idag gumman, ingen bra dag.
Så var är det jag vill?
Jag vill inte vara ensam, men inte heller tillsammans med någon där kallprat ingår.
Vill kunna ligga och vara ful, tyst och dum i huvudet, utan att någon tar illa upp.
Därav min fortsatta ensamma söndagskväll.
Nu känns det i alla fall som att klockan tickar på mot läggdags, och känner mig motiverad för min nya införda rutin. Den jag ännu inte börjat med men lovat mig själv börja med i morgon.
ATT CYKLA TILL JOBBET.
Herre min Jeeee, kilona kommer bara rasa av och inom loppet av 30-40 dagar si så där kommer jag se "fotomodell-lik-ut".
Kan knappt bärga mig.
så här ungefär kommer jag se ut
Innan dess är det tjejkväll på tisdag, vi brukar bli 4-5 stycken, men nä ta mig fan vi är nog uppe i 12 nu. Blir pic nic på Gärdet, spelkväll och förmodligen utgång.
Har mycket på jobbet, besöka en del kunder, göra lite avräkningar, ta itu med MÅNGA problem, och träffa alla som kom hem från Italien i helgen, ja utom jag Ida och Emeli som snällt stannade kvar på kontoret.
Nu sitter alla och trånar efter sista avsnittet av Six feet under, ja eller gråter.
Jag har bara gluttat det när jag varit med mamma. Tror jag skiter i det och lägger mig och läser lite.
Tänk hur läcker jag kommer bli om jag cyklar flera hundra mil om dagen, tight litet as, platt mage, seniga armar, snygga vader, och ja brösten kommer naturligtvis fortsätta vara så stora som de är, eller??...
Jaha så var den en sånhäringa rutten söndag igen.
Jag fullkomligt hatar söndagar.
Folk muttrar om bakisångest, och ja jag är benägen att hålla med.
Men i mitt fall så behöver jag inte ens vara bakis för att ha ångest på söndagar.
Som idag, suttit på balkongen med M, kollat telly med M, gått prommis med M, sovit på soffan med M.
Sen säger han hej då, vilket känns okej, och jag tänker åh va mys jag ska ha det med Bäverkungen (katten). Men så går det några minuter och jag känner mig ensammast i världen.
Tänker panikartat ringa runt till vännerna och föreslå öl trots jobbdag imorgon, tänker hysteriskt ringa runt och fråga om någon vill komma över. Sen föreslår Lou att komma över med en topp hon lånat av mig för hundra och åter hundra år sedan. Och jag säger:
- Inte idag gumman, ingen bra dag.
Så var är det jag vill?
Jag vill inte vara ensam, men inte heller tillsammans med någon där kallprat ingår.
Vill kunna ligga och vara ful, tyst och dum i huvudet, utan att någon tar illa upp.
Därav min fortsatta ensamma söndagskväll.
Nu känns det i alla fall som att klockan tickar på mot läggdags, och känner mig motiverad för min nya införda rutin. Den jag ännu inte börjat med men lovat mig själv börja med i morgon.
ATT CYKLA TILL JOBBET.
Herre min Jeeee, kilona kommer bara rasa av och inom loppet av 30-40 dagar si så där kommer jag se "fotomodell-lik-ut".
Kan knappt bärga mig.
så här ungefär kommer jag se ut
Innan dess är det tjejkväll på tisdag, vi brukar bli 4-5 stycken, men nä ta mig fan vi är nog uppe i 12 nu. Blir pic nic på Gärdet, spelkväll och förmodligen utgång.
Har mycket på jobbet, besöka en del kunder, göra lite avräkningar, ta itu med MÅNGA problem, och träffa alla som kom hem från Italien i helgen, ja utom jag Ida och Emeli som snällt stannade kvar på kontoret.
Nu sitter alla och trånar efter sista avsnittet av Six feet under, ja eller gråter.
Jag har bara gluttat det när jag varit med mamma. Tror jag skiter i det och lägger mig och läser lite.
Tänk hur läcker jag kommer bli om jag cyklar flera hundra mil om dagen, tight litet as, platt mage, seniga armar, snygga vader, och ja brösten kommer naturligtvis fortsätta vara så stora som de är, eller??...
Kommentarer
Trackback