sueellen

13.27

Jag var riktigt slut efter jobbet igår, och planerade en mysig hemmakväll bara med mig själv.
Men tydligen var onsdagen en kväll då alla jävlar skulle ut på stan och rajrajja.
För både Mauro och Samuel ringde och frågade om jag skulle haka på ut.
NEJ.

Men så 23.07 ringer Lord Byron mig och säger det står en limousin utanför och väntar på mig.
Skrattandes slänger jag på mig min supersnygga bronsfärgade body med urringning ner till Kina, ett par lagom tighta jeans och bronssandaletter. Samtidigt som jag låser min dörr glossar jag läpparna med senaste fizzypeach från Lancôme och drar en hand genom mitt blonda hår.

När jag ålar mig in i limousinen hör jag:
- Grattis på namnsdagen!
Där sitter Måns Zelmörlöv och har en flaska champagne i handen, självklart Crystal.
Han fjongar upp korken samtidigt som jag skrattar ihjäl mig och säger:
- Det är INTE min namnsdag.
- Vi får väl låtsas.

Jag spelar med och tar tacksamt emot glaset med champagne han ger mig.
Sen börjar ett skrattkalas, pratkalas och flirting på hög nivå.
Och nej tanken var inte att det ena skulle leda till det andra men Måns var helt annorlunda än jag tänkt mig.
Utan jag minns hur det började så hånglar vi helt plötsligt där i baksätet  i en av Bel Airs limousiner.
Resten vill jag inte riktigt avslöja, förutom att jag numer är med i 100-km-i-timmes-klubben.



Vi hamnade till sist på Cafét där Lord Byron stod på uteserveringen smilandes från det ena örat till det andra medan jag och Måns piffade till våra kläder, flinade och slöt oss samman med Lord Byron och hans sällskap.


Lord Byron

Resten av kvällen är redan historia, ja eller åtminstone ganska luddig.
Jag skyller allt på Miss Crystal.